Sliskig italienare, 30-årsåldern. Mörkgrå kostym och rosa slips. Ler med hela ansiktet. Köper en cola och en munk. Drar sitt AmEx i kortläsaren. Naglar fast mej med blicken. Skiner som en sol.

- Är du alltid sådär vacker?

Jag känner inte för att fnittra och blygt slå ner blicken på rullbandet. Jag känner inte för att svara nåt svävande eller låtsas som att jag inte hörde. Jag känner mej stark. Tamejfan. Knycker på nacken.

- JA-A!

Högt och självsäkert. SÅDÄRJA. Han skrattar och bullrar. Får såna där "jag-har-levt-ett-liv-fyllt-av-glädje"-skrattrynkor vid sidan om ögonen.

- Men inte på morronen väl?

Blixtsnabbt hör jag mej själv svara, med en röst jag aldrig hört förut:

- Det är då jag är som bäst.

jag förstår inte vad som händer. DET ÄR DÅ JAG ÄR SOM BÄST?! Inte nog med att jag filmflörtigt säger att jag är bäst på morgonen - jag ler och tittar menande in i hans ögon och nästintill F L A X A R med ögonfransarna när jag säger det.
Det skulle jag såklart inte ha gjort. Italienaren dröjer sig kvar både en och annan minut och försöker plocka upp tråden, han hade ju en invit här grabben, han vill förstås veta vad som menades med det och ser så förväntansfull ut att jag nästan tycker synd om honom.
Men det kan fan inte hjälpas. Mitt femme fatale-jag är som bortblåst samma sekund som det gjorde entré.
Idag hade jag tråkigt på jobbet. Helt enkelt.
Jag kände det så fort jag satte mej i kassan. Det här går åt helvete. Kroppen värkte, huvudet dunkade och regnet utanför panoramafönstret var grått och illavarslande och liksom målade alla människor därute med askgråa stänkdroppar som sipprade ner över deras ansikten när de kom in i butiken och moloket hasade sig mot fruktdisken eller tvättmedlet eller vad det nu var som tvingat dom ut i helvetet.
Jag drog snabbt slutsatsen att jag hade tre alternativ.

1. Genomlida dagen som zzzlumrande zzzombie med enbart tillfälliga livstecken, högst troligen i form av osmickrande bittra och föga dräpande drygheter åt den stackare som vid fel tillfälle råkar befinna sig vid skottlinjen (läs: kassaapparaten)
2. Högljutt stöna "OOOORKAAAAA!" som en fjortis som just blivit tillsagd att städa rummet och sedan sjappa
3. Hitta på nåt för att få tiden att gå

Jag valde det mest logiska alternativet. Jag valde att föra statistik över hur många av kunderna jag skulle kunna tänka mej att ligga med.
Utav sammanlagt 536 kunder kunde jag tänka mej att ha sex med 8 st, varav 1 var kvinna. Man får förstås ha i åtanke att en ganska fet procent av besökarna föll bort per automatik på grund av sin pensionsålder, men i övrigt var jag mycket öppensinnad. En var exempelvis sjukt skäggig och minst 50 bast. Tror dock att säkert 3 av de 8 var snickare, vilket förvånar mej mer än någon annan. Är jag nån sorts handy-man-fetischist helt plötsligt?
Om man drar större växlar av detta och antar att de 536 människorna utgjorde ett sorts tvärsnitt av den svenska befolkningen, så kan jag i så fall tänka mej att ligga med 1 % av Sveriges invånare. Trista odds?

Jag förde även någon sorts sido-statistik på mycket lös basis, där grundtanken var nånting i ungefärlig stil med "skulle jag kunna tänka mej att byta liv med denna människa?" alternativt "tror jag att denna människa har det bättre än mej?". Jag var inte lika nitisk med att hålla ordning på den kategorin då den kändes oerhört luddig, men jag fick ihop 5 stycken i alla fall.
Oklart om det säger mest om mej eller kunderna på Snabbköpet.
klockan är 09.28.

kvinna i mycket odefinierbar ålder med mycket definierbara ögonbryn.

köp:
1 st clementin
2 st Norrlands Guld 3,5 %

"ja alltså....det här är faktiskt nervositets-öl, bara så du vet att det minsann inte är nån ALKOHOLIST-FRUKOST!"


...somehow I wasn't quite convinced.