Brud-bruden står lutad över en av de många charkdiskarna. Plockar med fläskytterfiléer. Kollar datum. Lägger i ordning. Same old, same old.
Herr Sim-Öga står bredvid. Öser i kartong efter kartong av de lilarosa köttstyckena, vakuumförpackade till glänsande perfektion. "De ser nästan ut som godis", som en välbärgad dam en gång påpekade med fuktade läppar. Jag tyckte hela liknelsen var obekvämt porrig.
Brud-bruden är innesluten. Tom blick och rör sig mekaniskt. Det är ett jobb för fan. Herr-Simöga svettas med kartongerna. Stånkar och stönar.
- Jag öser i dom bara så kan du pyssla till dom lite snyggt, säger han och fortsätter, det gillar ju ni tjejer.

Jo. Så säger han faktiskt. Brud-bruden svarar inte. Herr Sim-Öga blir osäker.

- Haha, hoppsan, ja så säger jag och sticker ut hakan lite!

Brud-bruden ägnar honom inte så mycket som en blick. Herr Sim-Öga harklar sig, tvekar med orden. Söker en lämplig formulering.
- Näääe... Nä, men jag har jag faktiskt inte några såna åsikter... Egentligen.

Brud-bruden har inte lyft huvudet en enda gång under Herr Sim-Ögas katastrofalt lavinartade monolog. Inte så mycket som ett lojt litet "mm..." har yttrats över hennes hallondoftande pussmun. Hon är fokuserad.
2010-20-09 ska ligga längst fram. 2010-31-09, ja den måste vara underst. Fan, 2010-20-09:orna ramlar ner hela tiden och blandas upp med 2010-31-09:orna. Finns inte en chans att se mellan fingrarna på detta av ren morgon-koma när kollegorna står i varje hörn och kan bevittna slarvet. Okej, börja om igen. Rätt ska vara rätt. 2010-20-09, längst fram...

Herr Sim-Öga har öst färdigt. Han känner också att han har talat färdigt. Tillräckligt i alla fall. Han går. Jag noterar plötsligt att brud-bruden har minimala öronsnäckor i öronen, i vilka en minimal sladd fäster och löper längs insidan av Snabbköps-jackan för att sedan försvinna ner i byxfickan. Brud-bruden står för satan och smygdiggar musik!
Tänk va. Så lätt kan det vara.
Hennes demonstrativa tystnad var således inte något sorts ställningstagande gentemot Herr Sim-Ögas taffliga gubbhumor, utan en logisk följd av Leona Lewis' tungt muscovadosockriga sångröst i öronen.

Vad Herr Sim-Öga hade för åsikter "egentligen" förtäljer inte historien.