- du, den här pistagelängden, vad kostar den egentligen?
orden kraxas fram av en liten tant som mäter max 1.45 i strumplästen. nu har hon dock lyckligtvis skor på sig, fotriktiga bruna sådana. håret är vitt och kortklippt, som de flesta tanters. kappan är sällsamt beige. hon har ryckt tag i mig precis vid brödavdelningen och pekar mot hyllan med kaffebröd.
- ja du, vi ska se.
min röst är pedagogisk, inbillar jag mig. vi tassar fram mot nämnda pistagelängd. den glänser neongrönt osmakligt där den ligger och trängs med sitt mång-klonade jag. snorbröd. innan jag hinner lokalisera prisetiketten säger tanten högljutt:
- tjugotre å nittifem står det!
hon pekar demonstrativt på siffrorna. jo, jag konstaterar att hon har rätt.
- tjugotre å nittifem, ja precis.
förstår att tanten inte kommer nöja sig med detta. hon har en så kallad hidden agenda. mycket riktigt kraxar hon vidare.
- ja, då kan jag upplysa dig om att jag fick betala tjugoåtta kronor för den här pistagelängden förra veckan.
- jaha, oj då. då var det nog så att den i kassan såg fel och trodde att det var en kanellängd eller en vetelängd, för dom är några kronor dyrare.
precis så säger jag. sansat. välartikulerat.
- jaha, jaså...jaa...
tanten gnuggar sina tankfullt sina händer.
- så då är det bara att du säger till nu i kassan och hälsar från mig så ska du se att du får tillbaka dom pengarna, intygar jag.
tanten ser försiktigt nöjd ut, om än lite orolig fortfarande. kan det verkligen vara så enkelt?
- ja, det är ju inte många kronor det handlar om förstås, börjar hon trevande - uppenbart rädd för att framstå som ogin.
- nej, men vi löser det ska du se!
jag är redan på väg därifrån när tanten avslutande slår fast:
- ja, jag tycker ju ändå att rätt ska vara rätt.

och så tycker de verkligen, tanterna.
de upprepar detta mantra dagligen på Snabbköpet. det handlar aldrig "om många kronor" och de försäkrar alltid att det "spelar ju egentligen ingen roll", men rätt ska vara rätt.
märkligt nog har tanterna aldrig någonsin sagt till om de fått betala för lite för en vara, vilket faktiskt händer ganska ofta. kanske till och med oftare. detta är förstås högst mänskligt, men enligt det principfasta rätt-ska-vara-rätt-resonemanget borde ju detta givetvis uppmärksammas så att misstaget kan rättas till. detta sker dock A L D R I G. slutsatsen man kan dra av detta är att rätt ska vara rätt, så länge det gynnar en själv. annars får gärna rätt vara fel.