honungssolig, varmtung sensommarsöndag. Göran svajar betänkligt.
på sin väg mot kassan hinner han riva inte ett, utan två godisställ som skramlar och tjongar nåt överjävligt när metallstängerna och Polly-påsarna slår i betonggolvet. mysigt söndagsshoppande människor i butiken avbryts i sina kvasi-kval kring marinerad fläskfilé vs. marinerade revbensspjäll och använder sig abrupt om för att ljudligt sucka och stirra sådär fördömande självgott. det där hör inte till mig.
Göran skäms och Göran svär.

- men va i helvete! fan att de ska stå massa grejer överallt!

han når mitt rum, mitt bås, min kassa. förtydligar det han just sa med en något mer förlägen ton. tittar mig i ögonen under sitt tunga pannben.

- de e ju för fan som ett jävla minfält här.

jag vet inte vad jag ska säga. tycker att han har rätt. eller. jag förstår vad han menar. är en millisekund från att säga det var ju synd att han inte råkade trampa ihjäl nån snorig unge eller fälla nån skröplig surkärring istället, men väljer att automatiskt le. det är så man gör i servicebranschen tror jag.
Göran skulle förstås kunna kapa mig längs fotknölarna på grund av detta fjäskiga fjant-smil. vad är det för reaktion, från en människa till en annan? men det gör han inte. han noterar det inte ens, eller låtsas i alla fall inte om det. Göran fortsätter prata istället. byter spår. hans hjärnceller hoppar och far ystert från association till association.

- jag har blivit utslängd också. efter fyra år va. FYRA ÅR! en dag var det bara stopp, hej, du kan ta dina grejer och dra va.

läser av streckkoden på hans svartvinbärssaft i kassan. BLIPP! anlägger en bekymrad min och hatar att jag anlägger en bekymrad min, trots att jag är uppriktigt bekymrad.
- oj då.
säger jag. fånigt.
havregryn. BLIPP! salt. BLIPP! varmkorv. BLIPP!BLIPP!BLIPP!

- ja. bara tack och hej, bara sådär va. fattar du?

jag fattar det inte så jag säger ingenting. stressas av den totala uppmärksamheten från den långa kön av snusförnuftiga småbarnsmorsor. Göran betalar med en skrynklig femtiolapp och vänder sig om, som för att gå. plötsligt stannar han och vrider huvudet tillbaka mot mig. har något ömt i blicken.
- jag tänkte att ja kanske skulle ta och skaffa en husvagn. så kan man bo vid havet nånstans. så slipper man alla jävlar som lägger sig i hela tiden.
jag säger att det låter som en mycket bra idé och menar det ända från hjärteroten.